Att Levla Redux

#230 Nu är det slut på riktigt

2010-01-12T07:24:00.001-08:00

Hej.

Nu stänger jag ner Att Levla Redux, säsong2. Några av er kanske väntade på mer om Steve Söderbelte eller på Christian Nybergs fantastiska skämt, och de låg i planeringen. Men av flera skäl lägger jag nu ner Att Levla och den här gången kommer jag inte tillbaka, inte i den här formen.

Skälen är ganska enkla: Först och främst är ni inte så många längre. Att Levla hade ett par tusen läsare när bloggen var som störst. Men det var då det. Nu är ni inte många kvar och jag tänker att då ska man låta något somna in med värdighet medan man kan. Vidare så fungerar inte bloggen som ett särskilt bra format för den här typen av texter. Det är inte helt fel, men det finns andra former där det blir ännu bättre. Jag sparar sålunda mitt framtida material till ett forum där det fungerar bättre. Och sist men inte minst så har bloggandet börjat bli något av en plikt. Roligt, men ändå med viss axeltyngd. Även kreativt arbete förbinder sig till svett och tårar men då måste det också vara värt det. Och Att Levla är inte längre riktigt där.

Så avseende just Att Levla så är det nu slut och bloggen kommer inte tillbaka. Men mig, förstås, blir ni inte av med så lätt. Vi ses ju i andra sammanhang framöver. Eller hur?

Ta hand om er och tack för den här tiden, från början av Att Levla fram tills nu. Det var roligt så länge det varade och inläggen går ingenstans, de varar alltjämnt. Så det är fortfarande roligt. Bara inte på samma sätt.

-Andreas

#229 Röven sprider sig

2010-01-06T21:00:00.000-08:00

Föregående skojeri var alltså ett rövskämt till, fast på norska. Som ni ser är möjligheterna kring att skoja om röven oändliga. Här är några exempel på hur omgivningen plockat upp skojeriet och gjort en grej av det:

Från DN:s nyårsledare
"Året har varit kantat av kulturkatastrofer såväl som oanade höjdpunkter i det intellektuella klimatet, i synnerhet då i Eva Hamiltons röv där en mängd lika intressanta som ointressanta ..."
(hela redaktionen fnissade när de läste den här ledaren och Peter Wolodarski fick massa ryggdunk efteråt, "Ja jävlar Wolle, där fick du till det", sa de och Peter svarade "I röven då eller?" och alla ropade "Nej! Han gjorde det igen!" och skrattade ännu mer)

Från Björn Ranelids privata anteckningar
"I dag har jag diktat. Som jag har diktat. Likt den skald jag är, har jag skrivit inte med min penna utan med röven."
(kring julebordet efteråt berättade Björn om och om igen hur roligt han tyckte det här nya med röven var, och alla skrattade och höll med och försökte dra egna rövskämt, men då sa Björn, "Nej, den var inte lika rolig som min", men han skålade ändå uppmuntrande och sa att det är bara att ge sig upp på hästen och försöka igen. Häströven, alltså, hahaha)

I ett samtal mellan Henning Mankell och Jan Guillou
"Halloj Henning."
"Halloj röven."
"Nej vad skojigt!"
"Eller hur? Hahaha. Kom hit nu och ge mig en julekram."
"Med röven då eller?"
"Hahaha! Nån är verkligen på gång idag!"
(eftersom Henning och Jan har en ganska stram yttre profil, känner ingen till det här samtalet och det har förmodligen inte inträffat om du frågar dem. Såvida du inte frågar med röven förstås, hahaha)

#228 Norska namn

2010-01-04T21:00:00.000-08:00

Två av mina kompisar har fått barn. Den ene av dem har norskt påbrå och det är ju alltid skojigt. Norrmän och norska är roligt. Jag möter dem på gatan med deras nyfödde och förstås frågar jag, efter att vi pussats och kramats och gratulerat: "Vad ska han heta?"
"Vi funderar på något norskt", säger han.
"Haha", säger jag. "Svein-StolleDang då eller? Hohoho. Eller varför inte Haakon-Mette? Haha. Ja jävlar. Norska är skojigt, eller hur?"
"Ja, det är skojigt. Nej men vi tänker väl kanske att han ska heta Røjve-Haal."
Jag är på väg att skratta men ser allvaret hos mina vänner.
"Røjve-Haal?"
"Ja. Efter hennes morfar."
"Hette din morfar Røjve-Haal?"
"Nej, han hette bara Røjve."
"Jaha. Ja, vad fint."
"Ja, vi tycker det."
"Røjve-Haal?"
"Japp."
"Och varifrån kommer Haal?"
"Min morbror hette Haal i andranamn."
"Mmhmm. Du säger det, ja."
Sedan tar vi en kaffe på den. Jag, mina vänner och lille Røjve-Haal.

#227 Steinbrenner & Hitler efter jul

2010-01-03T21:00:00.000-08:00

Inte så långt efter jul så tittar jag in på Steinbrenner & Hitler igen och frågar hur allt går.
"Jo", säger damen i kassan. "Vi sålde bra i jul."
"Med röven då eller?"

Hahahahahahahaha!

JA NI SER JU SJÄLVA, NÄR MAN MINST ANAR DET SÅ KOMMER RÖVEN FRAM OCH DET ÄR DET SOM ÄR SÅ FÖRBANNAT ROLIGT!

#226 Steinbrenner & Hitlers lagerutrymme

2010-01-02T21:00:00.000-08:00

Jag är på Steinbrenner & Hitler och ska köpa färskt bröd. Den gamla damen jobbar idag och jag frågar: "Hur går det?"
"Jovars. Vi ska göra lite ändringar på lagret nu."
"Jaha?"
"Ja. Anna Hitler vill stuva om lite där inne."
"Okej. Varför?"
"Hon säger att vårt vörtbröd behöver lebensraum."
"Jaha."
"Ja. Hon har rätt så till vida att vi alltid haft problem med att vörtbrödet tar slut lite för tidigt inför julen. Men lebensraum, jag vet inte ..."
"Räcker det inte med fler hyllor?"
"Det är väl vad hon menar egentligen. Vi åkte till Ikea och så pekade hon på hyllan Ivar och sa: 'Das ist gut, das ist lebensraum für Ihne Vürtbrötchen!'"
"Okej."
"Ja, så vi köpte fyra hyllor. Och så satte hon upp en skylt ovanför dem, Lebensraum für der Vürtbrötchen - die Vürtbrötchenen."
"Okej. Så det ordnade sig då."
"Ja, jo, det får man väl säga."

#225 Steinbrenner & Hitlers muffinstårtor

2010-01-01T21:00:00.000-08:00

Ett tag efter namnbytet, som alltså omvandlade det anrika Steinbrenner & Nyberg till Steinbrenner & Hitler, dricker jag en ny kopp kaffe.

"Hur går det efter namnbytet?" frågar jag damen som jobbar där.
"Sådär", säger hon.
"Jaha. Vad tråkigt."
"Ja."
"Inga kunder eller?"
"Jodå. Men den nya ägaren är konstig."
"Vem? Anna Hitler?"
"Ja. Hon vill invadera Polen hela tiden."
"Jobbigt."
"Javisst. Jättejobbigt. Vi hade möte om säsongens nya muffinstårtor, och då sa hon 'Ich wollen Polen invadieren.'"
"Mmm."
"Hon sa vidare: 'Sie haben nür kavallerien! Aber wie hast die Panzarvagnen und die grose Soldaten! Es will bie ein Blitzattack! Der Blitzattack - die Blitzeattacken! Hahajahowl!'"
"Ojdå. Hon har verkligen tänkt igenom det här."
"Ja. Vi frågade vad det hade med muffinstårtor att göra, men hon sa att vi kan ta med oss lite bakverk om vi blir hungriga. Hon tycker de ser goda ut. Och grädde är ju gott, sa hon."
"Jaha. Så hon är positiv till era nya muffinstårtor?"
"Ja, jo."
"Vad skönt."

#224 Bagaren som bytte namn

2009-12-31T21:00:00.000-08:00

Det finns ett fint litet konditori i närheten där jag jobbar. Det heter Steinbrenner & Nyberg och är anrikt.

I går handlade jag en bakelse där. Jag drack lite kaffe och stället var tomt så jag hamnade i samtal med den gamla damen bakom kassan. "Nyberg har sålt", sa hon efter ett tag.
"Jaha? Nyberg som i Steinbrenner & Nyberg?"
"Javisst."
"Jaha. Vem har köpt då?"
"Ingen", hostar hon.
"Jaha. Konstigt namn."
"Mmm."
"Men kom igen nu då. Vem har köpt?"
"Ja, okej då. Hon heter Anna Hitler."
"Va?"
"Javisst."
Tystnad. Jag dricker lite kaffe.
"Kommer ni heta Steinbrenner & Hitler nu då?"
"Ja."
Tyst lite längre. Sedan måste jag ändå säga: "Men ..."
"Drick upp ditt kaffe nu."
"Okej."

Nyårpaus!

2009-12-30T21:00:00.000-08:00

Idag är det nyårsafton. Då går bloggajävul på fest och återkommer först i morgon, alltså på nyårsdagen.

Han ska festa med röven, hahahahahaha.

Eller jaja, okej, det kanske inte är så roligt längre.

Eller? Eller?

#223 När röven gick för långt

2009-12-29T21:00:00.000-08:00

Ibland ska man hålla sina rövskämt för sig själv.

Så här lät det mellan mig och min chef häromdagen:
"Andreas, vi behöver ta beslut här nu."
"Tar du beslut med röven då eller?"
Då tittade han på mig, och jag tänkte: Hmmm.

#222 Fler skojiga rövexempel

2009-12-28T21:00:00.000-08:00

Ett annat skojigt exempel om röven:
"Ska vi gå på bio ikväll?"
"Ja det gör vi. Ska vi fråga någon mer?"
"Du kan ju fråga din röv."

#221 Röven

2009-12-27T21:00:00.000-08:00

God fortsättning på er, alla sköna läsare. Hoppas ni firat jul. Med röven. Hahaha.

Ja, alltså. Låt mig förklara. Ett väldigt skojigt ord är just ordet röv. Det kan låta vulgärt men man kan göra massa roliga saker med det, i konversation och andra sammanhang. Det oväntade gör det roligt.
Exempel:
"Jag åt lunch idag."
"Med röven då eller?"

Hahahaha. Ja, ni hör ju själva hur jävla roligt det här kan bli.

#220 God jul!

2009-12-23T21:00:00.000-08:00

Men god jul nu för helvete. Vad gör ni ens här? På julafton ska man käka spenatkaka och grilla barkisar och titta på korv-SM och citera Bosse Larsson. Stäng ner dataskärmen nu.

Vi ses efter annandagen, då kör vi några avsnitt till och så blir det säsongsfinal och sedan är det över för den här gången.

Pussepuss,
Andreas

#219 Våldsamheter på Mulberry

2009-12-22T21:00:00.000-08:00

Nu satans jävlar.

Tredje gången gillt.

Jag stegar in i Mulberrys butik i NK. Jag ska köpa mig en plånbok, kosta vad det kosta vill. Det står en kvinna bakom disken jag inte sett förut, än en gång tänker jag att detta kanske kan gå vägen trots allt.

Från sidan kommer Securitasvakten flygande. Han slår i mig som ett snälltåg, vi faller till golvet och han sätter sig grensle över mig med höjd batong. "Vad är det du inte fattar?" säger han och klipper till mig över bröstkorgen. "Det blir ingen jävla plånbok, den du har är jättefin och du ska fan behålla den tills dina barn är gamla nog att ta över den."

Efter upprepade slag mot njuren och knäskålarna så släpar vakten mig ut ur butiken, slänger mig nerför trapporna och ropar: "Försöker du köpa en ny plånbok en gång till, så slår jag fan ihjäl dig! Fattar du? Väska går bra, kanske en resväska till exempel eller varför inte en portfölj, och en schysst kalender funkar också. Men att handla en ny plånbok när du redan har en sådan fin, det är helt enkelt inte KOSHER!"

Nej, det är tydligen inte det.

#218 Mer Mulberry på NK

2009-12-21T21:00:00.000-08:00

Jag gör ett nytt försök att handla plånbok på NK. Det är trots allt mina pengar och mitt liv och ingen ska säga till mig vad jag ska göra och dessutom är inte hon min morsa som jobbar på NK.

Jag kliver in, mer beslutsam den här gången. Damen syns inte till. Istället ser jag en ung kvinna och därmed en chans till transaktion.
"Ursäkta", säger jag. "Men jag skulle vilja köpa en ny plånbok."
"Jaha", säger hon. "Ja det ska vi nog kunna ordna."
Haha! Framsteg. Det här kommer gå vägen. Vi går mot disken, just nu ser jag bara möjligheter, men så glider en skugga upp bakom oss, den gamla damen från förra gången har armarna i kors och ser barskt - ja, jag vill mena hotfullt - på oss. Flickan skälver, darrar, viker undan med blicken. Jag förstår. När damen pekar på mig och sedan på butikens utgång, går jag därifrån utan ett ord.

#217 Andy på NK handlar klockan

2009-12-20T21:00:00.000-08:00

Klockaffären i NK, som skrävlar med att de är Göteborgs mest exklusiva klockaffär.

Expediten till Andy: "Vad kan jag hjälpa herrn med?"
"Gosse", säger jag och lägger handen på hans axel. "Jag ska säga som det är: Jag har nog inte ens råd med ett batteri i den här affären."
"Min herre", säger han och ler. "Jag tror inte det är sant. Ni har klass, det ser jag på er."
"Haha, den här fasaden bedrar. Jag har knappt pengar till mat för dagen."
"Minsann?"
"Har du en femma över förresten? Jag är hungrig och vill köpa mig lite soppa."
"Ni får ursäkta, jag har andra kunder att ta hand om nu."
"Jaja, ni är likadana allihopa, du har nog pengar men du vill fan inte ge dom till mig, bara. Säg nu som det är, du behöver inte ljuga."
Men han bara går iväg. Konstig prick.

#216 Andy på NK ska handla Mulberry

2009-12-19T21:00:00.000-08:00

NK, närmare bestämt Mulberry. Där har jag handlat väska och plånbok förut och jag gillar grejerna grande. Men nu vill jag ha en ny plånbok och jag kliver in i affären för att få hjälp.

"Jaha du", säger expediten när jag visar henne den jag har och frågar vad hon rekommenderar istället. "Och vad är det för fel på den du har då?"
"Tja, den är lite liten kanske ... jag vill nog bara ha en ny, helt enkelt."
"Du, det blir inget med det."
"Nähä?"
"Nej det kan du glömma. Den du har, har blivit så fin och åldrats så vackert. Titta här på fårorna och vecken och brytningarna."
"Ja, jo."
"Du får inte köpa en ny plånbok."
"Jag får alltså inte handla en ny plånbok av dig?"
"Just det. Jag vill att du drar innan jag blir förbannad."
"Kolla här, jag har pengar. Jag kan köpa en nu om du bara visar mig en som jag gillar."
"Fattar du trögt? Stick. Du har en bra plånbok. Du får inte köpa en ny."
"Jaha, jaja. Okej då."
Jag går, jätteförvirrad och alldeles vimmelkantig.

#215 Andy på NK ska ekiperas

2009-12-18T21:20:00.000-08:00

Jag behöver nya kläder och på NK är det ju som bekant både billigt och bra. Det är något av filantropernas varuhus, och jag kliver in i NK Man-butiken, där en oerhört galant kvinna genast glider upp och frågar: "Vad kan jag hjälpa er med?"
Jag ler ömt, ja jag vill mena även hemlighetsfullt.
"Min vän", säger jag och ser på henne med sammetsögon. "Mitt behov av hjälp är bottenlöst. Hela jag behöver spolas ut, startas om och byggas upp från början. Den här fasaden - nej, spillran! - som du ser, kan inte renoveras. Han kan bara brännas ner för att resas likt Fenix själv från grunden igen."
"Jaha?" Hon ler. "Ska vi börja med en skjorta då?"
"Som en nation härjad av krig, som ett land plågat av svält, finns här inget att bygga vidare på. Om du ser möjligheter i det här kadavret, så för all del. För all del. Men det är allt jag har att säga."
"Bra, för låt oss då omedelbart -"
"Javisst. Jag hör dig. Jag ser din entusiasm. Din oförstörda nyfikenhet, din hunger. Men detta är det mörka hjärta som Joseph Conrad alltid talat om. Detta är -"
Men då går hon.
Vad fan?

#214 Att avdramatisera bajset

2009-12-17T21:00:00.000-08:00

Angående tidigare inlägg om att försöka lämna toaletten med värdighet, trots att man haft äckelpäckel för sig där inne, så tror jag att vår sociala tillvaro skulle vinna på att vi avdramatiserade hela toagrejen. Case in point, konversation vid kaffeautomaten:

LARS - Harrejävlar vilken rökare jag la av igår kväll. Va? Ni skulle sett. Grannen kom in och sa, my god Lars, hur kan du bara leverera sådana bombnedslag? Tapeten krullar ju sig inne i min lägenhet! Och det var inte utan viss avundsjuka i hans röst, det kan jag meddela.
LISA - Själv drog jag verkligen ut på det i morse. En riktig långkörare. Tända ljus, lite Norah Jones på radion, en god tidning och en kopp te. Men efteråt, my god. Jag kan säga som så att det är tur man bor själv för den där toan är ur bruk nu och fram till åtminstone sent ikväll. Vetefan om inte Anticimex behövs för att reda ut sörjan.
HELENA - Jag kommer just från kontorstoaletten. Gå inte in där. Jag sköt iväg rena smatterbandet, det kändes som att göra en driveby, ladda om, backa och göra en till. Rena maffiabajandet. PapapapapapaPAM! Och igen: RatatatatataTAM!
LARS - Nej, om man skulle gå och jobba lite nu.
LISA - Ja, vi ses sen.
HELENA - Gött.
LISA - BadaBOOM, hahaha!
LARS & HELENA - Hahahaha!

Bloggajävul tar en dags paus

2009-12-17T01:47:00.000-08:00

Idag tar bloggajävul paus. Vi är halvägs igenom säsong2 och då ska man vila lite. Andas. Få magmassage. Äta gurka. Titta på tapeten. Sådana fridfulla saker.
Vi ses imorgon. Då blir det åka av igen. Hurra!

Kram,
Andreas

#213 Loa Falkman och jag

2009-12-15T21:00:00.000-08:00

Jag åker tåget. X2000, fina grejer, första klass och allt.

Helt utan förvarning dyker Loa Falkman upp och frågan om det är ledigt bredvid mig. Det är det ju förstås, han slår sig ner, gör sig bekväm, korsar ena benet över det andra, rensar strupen och sveper med armen över kupén:
"SYYYMFOOONIII ... DU ÄR STARK OCH FIIIN ..."
"Lägg av, Loa", säger jag.
"Okej", säger han, tar fram en tidning och börjar läsa istället.

#212 Att bajsa med värdighet

2009-12-14T21:00:00.000-08:00

En sak som är väldigt festlig när man står i toalettkön är att se hur folk alltid försöker lämna toaletten med värdighet och rak rygg, trots att vi alla vet att de haft äckliga saker för sig där inne. Det är som om var och en ändå försöker få alla oss andra att tro att just jag, jag har bara tvättat händerna där inne. Eller möjligen ägnat mig åt någon ritual som ni helt enkelt inte känner till, och inte har med att göra. Som en toaletternas Oddfellow eller Rotary, eller varför inte Frimurarorden rakt av? Mannen som lämnar rummet vill bibehålla en uppfattning av att vi inte vet, vi har inte med saken att göra men vi ska inte ifrågasätta hans integritet.

Men så flackar blicken, man får ögonkontakt med han som just lämnat toaletten och då röjer hans ögon sanningen. Och den lyder:
"Harrejävlar vad jag har bajsat. Oh mama, ni anar inte vilken exkrementfestival det varit där inne. Herregud. Det var bajs till höger, det var bajs till vänster. Ja, jag ska säga som det är, det fanns tillfällen när jag fick ta spjärn med benen mot väggarna, pressa handflatorna uppåt och bara skjuta ut som en pulserande artär denna enorma och aldrig upphörande kaskad. Ni säger att luggen lyfte? Jag säger att hårfästet lossnade. Ni säger att det blev stopp i rören? Jag säger att hela stadens avlopp fick en propp. Och vet ni vad? Vet ni vad? Om jag fick chansen skulle jag göra det igen! Just det! Hör ni vad jag säger? Jag har bajsat och jag är stolt över det! Ni kan titta, ni kan rynka på näsan, ni kan förakta mig och hata mig. Men på denna toalett har jag bajsat och jag kommer att bajsa igen på en toalett nära er."

#211 Jag möter Jocke Berg

2009-12-13T21:00:00.000-08:00

Jag åker hem till Jocke Berg och ringer på. Han öppnar i vit t-shirt, med en gitarr i röven och när han ser mig så bugar han och säger: "Tack som fan."
"Ja tack själv. Du Jocke."
Han tittar upp. Jag fortsätter: "Du är okej. Jag gillar inte dina grejer men jag tycker inte du ska skjutas av för det."
Jocke Berg får något i ögonen. Han lägger undan gitarren, stryker sig över ansiktet och sträcker sig efter mig. Vi möts i en varm och lång kram. Han gråter mot min axel. "Att mina fans förlåter mig", säger han, "det är inte så konstigt. Men när du kommer här och säger vad du säger, då blir det stort." Han snyftar. "Riktigt stort."
Jag klappar honom på axeln. "Du är bra som du är, Jocke. Låt inte mig eller någon annan få dig att tro något annat."
Sedan går jag därifrån, medan han står kvar i dörröppningen och tittar efter mig tills jag försvinner över krönet.

#210 Lagen och Jocke Berg

2009-12-12T21:00:00.000-08:00

Jag känner att jag ändå inte bara kan skjuta av Jocke Berg sådär, han har inte gjort mig något och dessutom är min personliga musiksmak inte relevant för huruvida han ska få fortsätta att hålla på. Men jag ringde ändå Högsta Domstolen för att kolla lite hur de såg på läget.

"Högsta Domstolen, det var Sigvor Halvardsson här ja."
"Ja hej. Andreas Roman här."
"Va? Är det sanning? Men tjenare, gamle gosse. Fantastiskt att du ringer. Vad kan jag göra för dig?"
"Ja, jo. Kent - alltså bandet - har hört av sig och vill att jag ska skjuta av Jocke Berg."
"Ja det var fan i mig på tiden."
"Va?"
"Javisst. Vi har haft skottpengar ute på honom i flera år. Men äntligen visar någon ryggrad att ta tag i situationen."
"Men alltså ... skottpengar? Så kan ni väl inte göra?"
"Haha och ha. Detta är högsta domstolen du snackar med, Andy. Vi sätter prejudikat. Prejudikat. Och vi har satt ut vad vi kallar en svensk Fatwa på Jocke Berg."
"Men så får man väl inte göra."
"Det sa de om Martin Timell också."

#209 Dags för Jocke Berg

2009-12-11T21:00:00.000-08:00

Det har blivit dags att skjuta av Jocke Berg.

Ni vet, sångaren i Kent.

Eftersom ingen annan tar tag i situationen, kontaktade till slut bandet mig och bad mig på sina bara knän att hantera situationen. "Det går fan inte att få Jocke ur studion", sa en av dem. "Just när vi har en riktigt skön låt på gång, kommer han in med sina filmjölkstexter och bara börjar gnälla."
"Men jag kan ju inte bara skjuta av Jocke Berg sådär", sa jag.
Tystnad i luren. Sedan: "Jo. Det kan du faktiskt."

Efter att Jocke Berg insåg att han fortfarande gick i gymnasiet, kunde han inte sluta rycka sig i örat på flera veckor.

#208 Vem fasen skriver till en bulle egentligen?

2009-12-10T21:00:00.000-08:00

Och vem fasen skriver till en bulle egentligen? Vad för slags terapeutisk uppenbarelse förväntar man sig från en jäst veteprodukt?

“Kära Lina, din pojkvän verkar inte uppskatta dig för den du är. Har du provat att lägga i socker före äggen? Kanske kan det hjälpa om du vispar hårdare innan själva jäsningen, och sedan använder rikligt med mjöl när du kavlar. Kram, Bullen.”

eller,
“Johanna! Din pojkvän kan inte hålla på som han gör och det måste du ta upp med honom. Även om det känns jobbigt så handlar det ändå om att pärlsockret är överlägset strösocker. Och det där färgade sockret som vi inte minns vad det heter nu, grovsocker eller rågsocker eller något sådant, ja det finns ju liksom inte ens på bullkartan.”

eller,
“Anna, vi här på Bullen är glada att du skrev till oss. Om du tror att du blivit gravid så finns det bara en sak att göra, och det är att dra på ugnen på 250 grader och ställa in pajen så fort du kan. Låt den därefter svalna medan du vispar vaniljsåsen. Så ska du nog se att det ordnar sig. Pussepusslussduss, Bullen.”

#207 Mitt DJ-namn

2009-12-09T21:00:00.000-08:00

Jaja, jag har också ett DJ-namn, om ni nu envisas. Och det är förstås:
Göran Johansson

Inte det bästa tänkbara, men det var vad jag hade på lager.

Henning Mankell har för övrigt bytt, han heter nu MankellMann. Funkar kanon i Tyskland, där han ju säljer böcker med viss framgång. Precis som att David Hasselhoff säljer skivor där.

"Det känns inte helt kosher att mitt namn används i DJ-sammanhang. Men vad kan jag göra(n) åt saken? Ingetjävlating. Och det gör mig så förbannad."

#206 Kända personers DJ-namn

2009-12-08T21:00:00.000-08:00

Angående det här med just DJ-alias då. Vi har alla ett. Martin Timells är som nämnt i tidigare inlägg FunkMaster BuildJam. Andra alias är:

John-Ajvidejävulen - MistahVampajah
Jan Guillou - TypeWryterDawg
Mikael Persbrandt - daCopster
Leif G.W. - daProfessore
Henning Mankell - SnutteMankellPonken

(överlag är DJ-kulturen inte alls nöjd med Mankells namn och de har ivrigt försökt övertala honom till att byta. Till och med Jan Guillou, vars kunskap om populärkultur och rådande smak sträcker sig till 1973 och inte längre, har satt ner foten och bett Henning byta till något, vad som helst, som inte låter som något som Staffan Westerberg kunde kommit på. Men Henning vägrar ändra sig, främst för att han lägger prestige även i sitt DJ-namn)

#205 Martin Timell svarar! PÅ RIKTIGT!

2009-12-07T21:00:00.000-08:00

Hahaha! Jag har faktiskt fått brev från Martin Timell! På riktigt! Helt sanslöst! Han måste ha en sån där skön tjänst som googlar på honom varje dag och så fort något nytt poppar upp om honom så berättar tjänsten det för honom och så agerar han.

Men jaja, så här skriver Timellajävul hur som helst:

"Hej Andreas.

Jag har läst ditt inlägg om mig på din blogg. Du känner inte mig och jag tycker du ska passa dig noga för att ägna dig åt förtal. Jag är en offentlig person och allt som kan skada min bild, och därmed mina profitmöjligheter, ser jag mycket allvarligt på. Jag vill att du tar bort dina texter om mig och att du inte skriver något mer. Om du går med på detta, tänker jag betrakta detta som ett misstag och låta saken bero.

Men okej, du är snygg som utav helvete, det måste jag ändå ge dig. Förvisso dryg, men satan i helvete så good looking. I synnerhet kring axlarna och runt ryggtavlan, ohlala. Om man ändå vore kvinna.

Toodeloo,
Martin Timell (DJ-alias: FunkMaster BuildJam)

P.S. Pojken i brevet är densamme som har skrivit det. Vi på redaktionen har ändrat innehållet en aning för att få Martin Timell att framstå i sämre dager. Även om han gjorde ett gott grovarbete själv på den fronten.

#204 Svar från Bullen

2009-12-06T21:00:00.000-08:00

Kolla, Bullajävul har svarat mig. Kanon!

............
Hej Andreas.

Tack för ditt brev! Vi här på Bullens redaktion tar alla rop på hjälp på fullaste allvar. Inget problem är för litet eller för stort för oss. Om man i nöden sträcker ut en hand, då är det vår skyldighet att ta den och hjälpa.
Men det gäller ta mig fan inte dig. Av alla lallare vi har stött på genom åren börjar vi på redaktionen undra om inte du är den största. Kung Lallare, det är du det. Vi googlade på lallare och ta mig tusan om inte du var högst upp i träfflistan med foto och allt. Ja, det säger väl det mesta. Far åt skogen med dig, vi är hjärtligt trötta på dig och ditt trams och hoppas du kommer skämmas resten av ditt liv. Ditt as.

Kram,
Bullen
............

#203 Hej Bullen

2009-12-05T21:00:00.000-08:00

(för er som inte minns eller vet - Bullen var ett ungdomsprogram som gick i hundrafemtio år, på den tiden när ingen visste att Martin Timell var en empatistörd hög med dynga och när Cissi Elwin inte fattade felaktiga beslut om vilka som skulle få göra film i Sverige)

Hej Bullen.

Jag heter Andreas Roman.

Jag skäms som utav helvete.

Ja, herregud vad jag skäms.

Du anar inte, du bullajävul, hur mycket jag skäms. Jag drömde att John-Ajvide Lindqvist var liten, skallig och fet och att jag pratade strunt om honom inför mina vänner. Sedan visade han sig vara jättetrevlig och stöttande och han gav mig ryggdunk och hela greken (förlåt, grejen, jag slant på tangenten där, tokigt) och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag skäms så det finns inte på kartan, hör du det? Snälla hjälp mig.

P.S. Pojken i det här brevet är inte densamme som i verkligheten.

Från den dagen alla upptäckte mig för det kräk jag faktiskt är, har jag känt mig mer bekväm i de här kläderna.

#202 Alltjämnt skamsen

2009-12-04T21:00:00.000-08:00

Jag skäms fortfarande, hörni. Herregud. Det här kan inte vara normalt.

#201 John Ajvidejävulen

2009-12-03T15:01:00.000-08:00

I natt drömde jag att jag var på någon slags bokmässa.

Jag satt och jäste i en fåtölj mitt i vimlet och jag hade några vänner med mig. På avstånd såg vi John-Ajvide Lindtjosan men i min dröm var han kort, tjock och flintskallig. Mina vänner frågade vem det var och jag sa att det där, kära vänner, det är John-Ajvidejävulen. Nej, utbrast de, är det sanning? Javisst, sa jag, och sedan ljög jag ihop en historia om vilken satans jävla idiot han är. Jag känner honom inte i verkligheten och jag kände honom inte i drömmen heller men han fick sig en skopa av dårsleven, kan jag säga. Jag målade upp honom som ett riktigt ärkenöt. Hahaha.

En stund senare gick vi genom mässlokalen och då gled Ajvidejävulen upp bakom mig. Han hälsade och frågade om det är något röj på den här mässan, sedan sa han att han hade läst mina böcker och att han tyckte jag var jättebra. Han var trevlig och rolig och önskade mig lycka till med allt, och han sa att han älskade stilen i Någon i din säng och hoppades jag skulle fortsätta i den riktningen. "Och det säger jag som läsare", avslutade han. "Jag vill helt enkelt läsa mer av dina fina grejer, Andreas. Du är bra."

Nu är jag vaken. Drömmen är över. Och nu sitter jag här och skäms.

Det var då fan att man inte kunde blivit lite snyggare, sa John-Ajvide och lackade ur framför kameran igen.

Nedräkning till SäsongTvå!

2009-11-26T13:12:00.001-08:00

Och det kommer att bli som förut fast skojigare. Ja, ni kan väl grejen vid det här laget. Men då ses vi snart då hörni, mmmkay? Tata.

#125 Slutet på säsong ett

2009-08-27T01:23:00.001-07:00

Första säsongen av Att Levla Redux är nu slut. Tack för er tid, era brev, era kommentarer, era meddelanden och er värme. Vi ses igen i säsong två och tills dess vill jag att ni tar hand om er och är fina mot varandra.

Men vi avslutar förstås med ett fyrverkeri, säsongens höjdpunkt - en riktig rökare, där den fantastiskt sköne Christian Nyberg lär ut ett av världens bästa skämt någonsin. Njut och längta.

XOXO,
Andreas

#124 Fackliga förhandlingar med strumpajävul

2009-08-26T21:00:00.000-07:00

Strumpan har kallat in facket, som ska slåss för hans sak. Strumpan har känt sig utnyttjad, överkörd och dessutom har han jobbat övertid utan OB-tillägg.
“Jag hänger bara här på tork hos daj!” säger han medan fackets förhandlare hör på. “Men du tar inte hänsyn till maj! Så nu sätter jag ner foten och nu säger jag naj!”
Jag har gjort kaffe och bjudit på bulle och kaka. Efter detta fikakalas säger sålunda facket till strumpan: “Nu håller du käften. Du är en jävla strumpa fattar du väl. Och du är en sådan som försöker smita undan, gömma dig djupt inne i tvättrumman så att man aldrig hittar dig och därmed får udda par. Det tycker vi på facket är förjävligt. Därför tänker vi inte representera dig utan i stället slänga in dig i torktumlaren tills du fått ditt fulla vett. Jävla maskare.”
“Naj! Har jag maskor? I så fall, saj! Peka var dessa maskor är på maj!Eller är den som maskar rentav daj?”
Men vi tar varsitt tag i strumpan och slänger in den i torktumlaren. Och där ligger den och gormar än, för den fattar ju inte att solidaritet handlar om att ställa upp även när man inte själv är i knipa.

#123 Strumpajävul på tork

2009-08-25T21:00:00.000-07:00

Jag har nu hängt strumpajävulen på tork. Jag går in i torkrummet för att titta till den, och då hör jag den ropa redan innan jag öppnat dörren:
“Naj! Du får inte komma in till maj!”
“Men sluta. Jag vill bara se hur det går för dig.”
“Jaså nu passar det saj? Hit kommer du bara om du stämplar in daj!”
“Lyssna nu. Jag bor här. Jag behöver inte stämpla in. Du hänger i ett torkrum, okej? Man stämplar inte in när man går in i ett torkum.”
Strumpans ögon smalnar. “Så säger du inte till maj!”
“Nänä. Förlåt då.”
“Jag vill ha fackliga förhandlingar med daj! Och jag vill ha det ögonabaj!”
"Nu går du för långt."
"Så säger du bara för att du är skraj!"

#122 Strumpajävulen

2009-08-24T21:00:00.000-07:00

För inte alls länge sedan gjorde jag det enda miljömässigt korrekta och tvättade endast ett par strumpor. Men när allt var klart, hittade jag satan i mig ändå bara en strumpa.
Jag roterade tvättrumman och till slut hittade jag den andra strumpajävulen. Den låg och tryckte precis intill trummans vägg men jag drog ut den.
Strumpan var upprörd över situationen och uppvisade ett irriterat humör och en rakt av dålig stil.
“Naj!” ropade strumpan. “Jag säger naj till daj!”
“Jaha du”, sa jag och noterade att strumpan verkade komma från djupaste Masthugget. “Men så här kan du ju inte hålla på, förstår du väl.”
“Men jag säger ju naj!” sa strumpan. “Varför gör du så här mot maj? Så här ska det inte gå till, så saj!”
“Lägg av nu. Jag kom på dig. Nu hänger jag dig på tork.”
“Det vill jag aj att du gör med maj!”
“Men alltså -”
“Lätt för daj att säga till maj!”

#121 JanneG:s sista råd om hur man jagar spittekaka

2009-08-23T21:00:00.000-07:00

Ja då var vi snart klara, kära läsare, och jag har bara ett råd kvar kring hur man jagar spittekaka som den jägargud jag är.

Det sista handlar helt enkelt om hur man får död på den, man kan tro att ett välriktat skott i spittepannan räcker men icke sa Henning Mankell. Spittekakan har en tendens att yla och oja sig, kräla runt och rulla hit och rulla dit, och den kan säga saker som "Ajaja", och "Min lomme, min lomme!" och "Mitt i möllan!" och "Släng mig framför pågatåget, ge mig ett värdigt slut!" och "Ålarens, mitt ålarens!" och "Trelleborg du sköna Trelleborg, får jag någonsin se dig igen!", men då handlar det bara om att ladda om, sikta nog och skjuta igen.
En femton-tjugo laddningar brukar räcka för att få tyst på eländet. Dubbelpipat, såklart, annars får du räkna med minst lika många omgångar till.

Det var allt. Tack för mig och tack, Andy, för platsen på din sköna blogg.

#120 Flera sköna råd hur man jagar spittekaka

2009-08-22T21:00:00.000-07:00

Ja tjenare,

JanneG här igen.

Mitt andra råd kring hur man jagar spittekaka är inte helt olikt det första. Man kanske har spittekakan på kornet, geväret är laddat och man har trängt den luringen in ett hörn. Men då börjar den skruva på sig, den säger på brötig österlenska, "Nej men du, jag är ju ingen riktigt spittekaka egentligen, jag är en sån som man köper på Ica eller Coop vetdu, jag är inte ens bakad på riktiga ägg utan låtsasägg från Småland och något spett är jag inte grillad på heller, och öppen eld kan du glömma, jag rostades i en ugn från Electrolux."
Och så sänker man geväret och tänker, vad fan, jag är ju ute efter äkta vara och inte någon satans amatörspittekaka, och så ber man om ursäkt och fortsätter jakten vidare in i skogen.
Men så efter en stund, när man gått där med hatten och ankvisslan ett tag, så tänker man: Men vänta lite här nu.
Men då är det redan försent.

Vad hände nu?

2009-08-20T08:34:00.000-07:00

Varför inga inlägg? Varför denna torka? Vad håller jag på med?

Ja, på grund av lite praktiskt tjosan som har med datamodemet och skärmgrafik att göra, samt lite strul med filbytet och diskettkataloger, så är jag tillbaka med nya sköna grejer först på söndag.

Men hörni, det är ju fint väder i nästan hela landet nu. Ni ska ändå inte hänga här, ni ska ut och bada och vila i gräset och äta glass och vara med varandra. Och jag går ingenstans, var inte oroliga, vi ses ju snart igen.

#119 Jan Guillous sköna råd kring att jaga spittekaka

2009-08-19T01:30:00.001-07:00

Tjenare,

Andreas har varit schysst nog att låna ut lite plats på sin blogg här för sköna jaktråd från mig. Jag gillar ju att jaga som ni vet, gå ut med bössan och en fin hatt med fjädrar i och en ankvissla på den, och sedan panga på lite här och lite där. Så nu kör vi.

Jag får ofta frågan: "Jan, gamle gosse. Hur jagar man spittekaka, så säg?" Ja, det är inte lätt ska ni veta. Det finns tre saker man ska tänka på.

Hur man bäst jagar spittekakan - Tips Numero Uno från Jan Guillou
En sak ska man veta om spittekakan och det är att det är en lurig jävel. Man kanske går i skogen med bössan redo, smyger lite och undviker att trampa på kvistar så det inte knakar till och spittekakan hör dig och blir rädd. Men spittekakan är lömsk, den kan klättra i träd och rätt som det är tycker man att man ser något bland grenarna och så tänker man: Ta mig tusan om det inte är en tvättäkta spittekaka som sitter där och häckar bland bladen. Men spittekakan ojar sig och säger: "Ojoj, här sitter jag, jag är en liten fågel, skåda min fjäderboa när jag kvittrar och sjunger, det gick förresten förbi en spittekaka här för inte alls längesedan, tror faktiskt att den gick åt det hållet och riktigt fin såg den ut att vara, bakt på nyvärpta ägg över öppen eld och allt." Och då tänker ofta den oerfarne jägaren: Det där var mig en fin fågel. Och värdefull information hade den också. Men det är inte fågel jag jagar nu, det är spittekaka. Och så följer man spåret man just fått och går en stund genom skogen, men sedan tänker man: Men vänta lite nu? Men då är det förstås redan försent.
Lömsk är den, spittekakan.

Henning gav mig denna hatt som tröst efter att vi skrivit Talismanen ihop. Det var inte ditt fel, sa han och kramade mig fastän vi båda visste att halva skulden var min.

#118 Att Levla Redux funkar så här

2009-08-17T21:00:00.000-07:00

Att Levla Redux.

Mina gamla läsare återvände. Och jag har fått många nya. Fler än väntat. Ändå är det snart slut. Detta var under en begränsad tid och det har inte ändrats.

Notera siffrorna framför inläggen. Betrakta dem som avsnitt. Inlägg #109 betyder säsong1, avsnitt 9. Inlägg #113 betyder säsong1, avsnitt 13. Och det innebär att Inlägg #201 betyder säsong 2, avsnitt 1.

Om vi fortsätter ha så här trevligt och ni gillar grejen, då kommer Att Levla Redux tillbaka med en ny säsong. Säsong 2. Tidsbegränsad, intensiv, laddad med allt det ni bara kan hitta här. Kanske redan innan jul. Och håller även den, ja då kör vi en säsong till. Säsong 3. Och så vidare.

Siffrorna tyder på att ni vill ha mer, men låt mig gärna veta. Inte för mitt egos skull, utan för att jag vill veta. Är vi redo för en andra säsong, när den här är slut? Eller ska vi lägga ner medan vi fortfarande är på topp, medan vi fortfarande är unga och vackra och kan vårda våra sköna minnen?

Värt att tänka på.

Kram så länge,
Andreas

#117 Att inte bli som Christian Bale

2009-08-16T21:00:00.000-07:00

Jag ska träna mig till att se ut som Christian Bale men gymmet bråkar med mig. Ann-Louise på Sats säger att det kommer kosta flera tusen kronor.

"VAD SA DU ATT DET KOSTADE SA DU?" säger jag.
"Ja, alltså, om du ska träna så intensivt, under så kort tid, då behöver du en personlig tränare. Och det kostar ju."
Jag tar ett djupt andetag. "Ann-Louise. Allt går att lösa. Så även detta. Vi ska inte ge upp nu när vi blivit så goda vänner. Hjälp mig att hjälpa dig."
"Okej. Ja, jag tycker ändå att du ska -"
"Ann-Louise. Lyssna på mig. I min hand håller jag hundra kronor. Ett hundra svenska riksdaler. Jag har dem i mynt, jag har kupat mina händer och jag tittar på dem nu. Vår Konung blickar tillbaka på mig hundrafalt. Det är en stor syn. En syn jag unnar dig, om du bara möter mig en bit på vägen."
"Okej."
"Dessa hundra kronor kan bli dina. För hundra kronor får ni trimma min lekamen till en superhjältes tajta fysik. Hur kan vi ens ha ett problem här? Varför har vi konflikt?"
"Vi har inte konflikt. Men hundra kronor räcker inte ens till en energikaka här på gymmet."
"Hahaha. Nu förstår jag. Du tror att jag har en krona här. Hundra ören. Ingen fara, missförståndet är enkelt hanterat. Jag har - och jag upprepar - hundrakronor. Alltså tusen ören."
"Tiotusen", säger Ann-Louise med viss kyla. "Tiotusen ören blir det."
"Jaså. Nu börjar vi med pajkastningen ja. Vi har tagit det till den nivån."
"Jag tror inte vi kommer någon vart -"
"Jag har i alla fall inte en vattenmelon som skallben!" ropar jag.
"Inte jag heller."
"Nähä!"
Tystnad. Ann-Louise andas tungt.
"Men då har du väl en tomatplanta i näsan då!" dräper jag. Haha, där fick hon.
Men då lägger hon på. Människor!

#116 Att bli som Christian Bale

2009-08-15T21:00:00.000-07:00

Jag tänkte börja träna på gym och jag tänkte gå all out. Allt eller inget, det är min grej. Antingen ska alla paltor av eller så är det eskimådräkt i högsommarvärme. Finns inget lagom här.

Jag ringer till gymmet och en pigg tjej som heter Ann-Louise svarar. "Ann-Louise", svarar hon (inte helt otippat).
"Ann-Louise! Andreas här."
"Hej Andreas."
"Ja men tjenare. Nu jävlar ska vi gymma. Gud vad trevligt vi ska ha. Herregud, jag längtar redan."
"Vad härligt. Hur kan vi hjälpa dig?"
"Jag vill se ut som Christian Bale i Batman och jag vill göra det nu. Hur går vi vidare?"
"Jaha. Ja, det är kanske bäst att du kommer hit och träffar Stefan, vår personlige tränare, så kan han hjälpa dig att lägga upp ett program."
"Javisst! Fantastiskt. Vilken service. Vilken fingertoppskänsla. Jag är redan på väg. Säg mig, Ann-Louise, vad kan ett sådant här kalas kosta?"
"Det är svårt att säga över telefon. Det beror ju helt på vad du är ute efter. Men om du vill träna så intensivt under en kort period, då kommer det ju kosta ett par tusen i alla fall."
"VA?!?!"
Nu blir det tyst i luren.
"VAD I HELVETE SÄGER DU, MÄNNISKA?"

#115 Hansson drar till Hollywood

2009-08-14T21:00:00.000-07:00

"Men Hansson", säger vi under ett tankfullt ögonblick på en god väns terrass, "hela den här Esther Williams-grejen, är den verkligen genomtänkt?"
"Vad menar du?" säger Hansson, som gör fjärilsim i den lilla plastpoolen han nu alltid har med sig och som han köpt på Ullared för 199 kronor. Han har knottrig simmössa och lila baddräkt, mycket klädsamt faktiskt.
"Ja men du är ju en bilkille", säger en av oss. "Du är ju liksom kungen i bilindustrin."
"Ja, och nu ska jag bli drottning i simbassängen."
"Ja, ja. Jo. Man ska följa sitt kall, det ska man ju."
"Precis."

Dagen efter klev Hansson på planet och flög till Hollywood. Där blev han en stor stjärna och gjorde flera filmer under namnet Esther Williams, och ingen där visste att han en gång varit obesegrad i svensk bilindustri och att vi som fick umgås med honom under den tiden, alltid hade en särskild del av honom som de andra aldrig fick uppleva. Men jag tror att Hansson minns oss än, när han plaskar runt där i poolen framför kameror och galanta damer, och att han emellanåt tänker: Ja jävlar, om det inte är lite av Göran Hansson i mig ändå.

#114 Hansson fixar ordern

2009-08-13T21:00:00.000-07:00

Det ringer i Bilkungens telefon.
"Autoexperten, det var Esther Williams här ja."
I andra änden: "Öh ... jaha? Esther Williams, simmerskan?"
"Javisst vetdu. Rätt ner i kloret, brukar jag säga. I dag har jag för övrigt rosa badkostym med orkidéer över hela kroppen. Jättefint."
"Men detta låter som Göran Hansson."
"Ja, jo."
"Förgasarens fasa? Växellådans väktare? Karossens krigare?"
"Numera även Simbassängens samuraj."
"Men jag fattar inte. Jag ringer här till Bilkungen och vill köpa lite sköna skiftfördelare och stiftlådor, och så svarar Esther Williams."
"Ja, jag tycker själv det är underligt. Men vad kan jag säga? Havet kallade och jag svarade. Men var inte orolig, jag har tagit både kylargasen och växelströmmen med på en simtur i kylarvätskan. Jag har inte glömt mina rötter."
"Jaha. Okej. Ja, jag skulle vilja beställa ett par hundra nyckelvred till min verkstad."
"Med eller utan badskum?"
"Öh ..."
"Jag slänger in en bassängrensning på det, så får du ett bra pris."
"Men ... vi är alltså en bilverkst -"
"Jag hör vad du säger. Du driver en hård förhandling och för det ska du ha respekt. Du vill ha klortillägg och du vill ha det nu."
"Nej, jag vill ha -"
"Herregud, i dag är du ostoppbar. Nåväl, jag rullar in femtio trampolinfjädrar så har vi affär."
"Ja, jo ... okej. Eller vänta nu -"
"Kanon, ordern är lagd, ha det bra i bassängen i dag, håll i kanten om du får kramp och simma lugnt."

#113 Ranelid på restaurang

2009-08-12T21:00:00.000-07:00

Björn Ranelid med fruga är på restaurang. Det gillar Björn, i synnerhet här nere i Skåne.
Kyparen kommer fram och säger artigt: “Mitt herrskap. Vad får det lov att vara i kväll?”
Björn tittar på honom, böjer nacken bakåt och säger: “Hej.”
“Ja hej hej.” Kyparen skruvar på sig.
“Jag heter Björn Ranelid.”
Frugan suckar och tittar bort. Kyparen ler med professionell nervositet. “Jaha. Ja, jo.”
“Jag bor på Österlen.”
“Ja. Okej. Ja, vi är ju i Skåne så ...”
“Kivik, närmare bestämt. Det är fint i Kivik. Jag bor där.”
“Okej. Mitt herrskap - jag återkommer när ni tittat lite mer på menyn.”
Frugan lutar ansiktet i handen och blundar. “Vadå?” säger Björn och slår ut med armarna. “Jag heter ju Björn Ranelid ju!”

#112 Hansson fixar badkaret

2009-08-11T21:00:00.000-07:00

Ja då ringer det hos hyresvärden då. Han plockar upp luren och svarar. “Ja det var Bengt Olsson här.”
“Ja tjenare, det var Esther Williams här.”
“Öh, jaha?”
“Javisst vetdu. En tvättäkta kändis i din trappuppgång. Det trodde du inte va?”
“Göran Hansson? Är det du?”
“Ja, jo. I och för sig. Hur som helst - jag bor ju här i trean på våning två, på sextiotvåan. Men det här badkaret jag har, det är alldeles för litet. Det går inte att träna konstsim i det, vet du.”
“Men Hansson, du är väl ändå inte Esther Williams?”
“Kan du fixa badkaret eller inte? Jag skulle behöva runt femtio kvadratmeter. Tio i längd, fem i bredd, tre i djup. Jag får knappt i stortån i mitt nuvarande badkar, det skvätter som satan när jag ger mig på fjärilsim med dubbelslag. Armarna och benen är liksom överallt, det liknar mest en kortsluten karusell, ingen grace alls.”
“Men din lägenhet är ju bara på fyrtioåtta kvadrat.”
“Du ser problem. Men jag ser möjligheter. Jag ser svandopp, jag ser kanonkulor, jag ser figursim, jag ser spiraler - jag ser underbara ting. Hur går vi vidare?”
“Men Hansson, du jobbar ju på Bilkungen med bilar och förgasare och avgasrör och annat sånt gött. När blev du Esther Williams?”
“Jag är fortfarande kvar på Bilkungen. Blir det något badkar eller inte? Jag slänger in en kylarförfasare och ett höftvred till din bakaxel i förhandlingen. Har vi affär?”
“Jag får tänka på detta.”
“Det är allt jag begär. För ögonblicket.”

#111 Hansson och Esther Williams

2009-08-10T21:00:00.000-07:00

Jag är ute och badar med göbbarna.
Sist i vattnet är Hansson. Han tar sats, gör en graciös kanonkula med efterföljande exemplarisk vattenpelare. Han simmar sedan med utspänt bröst och rak nacke mot oss, plöjer genom vattnet som en målmedveten atlet men dock aldrig utan den grace som kännetecknar passion.
“Här kommer Esther Williams”, skojar vi och vi tycker det är så roligt så vi skvätter vatten på varandra och kallar Hansson för Esther Williams resten av dagen.

Men sedan, när Hansson kommer hem och sätter sig på soffan och knäpper händerna, ja då drabbas han av svårmod och stirrar ut i rymden. Och han tänker med allt djupare allvar: Ja jävlar, om det inte är lite av Esther Williams i mig ändå.

#110 När tornet i Pisa blev klart

2009-08-09T21:00:00.001-07:00

När tornet i Pisa var klart, tog alla några steg tillbaka för att beundra arbetet.
De tittade på tornet.
Länge.
Böjde lite på nacken. Lutade på huvudet.
Till slut bröts den obekväma tystnaden av att arkitekten planterade händerna i sidorna och sa det som alla tänkte: “Men vad fan!”

Är det så här det ska gå till? undrade Sverker Olofsson från Plus och slängde tunnan i ett torn. Vilket var mycket olyckligt, eftersom det brukar vara tvärtom och han borde slängt tornet i en tunna.

#109 del Toro byter taktik

2009-08-08T21:00:00.000-07:00

Efter att ha fått nej, nej och åter nej från sina producenter, har del Toro fått en snilleblixt och byter nu taktik. Nu jävlar sätter han den, tror ni inte?

#108 del Toro spånar vidare

2009-08-08T09:00:00.000-07:00

del Toro försöker hitta nya vägar för att namnge sin film men det går alltjämnt åt skogen.

#107 del Toro spånar namn

2009-08-07T21:00:00.000-07:00

En annan skön lirare som jag råkar känna fantastiskt väl, är just del Toro - ni vet, mannen som gjorde Pans Labyrint och Hellboy och som faktiskt ska göra Bilbo också. Jag hade förmånen att få hänga med honom när han jobbade fram namn till just filmen Pans Labyrint och det gick väl sådär, om sanningen ska fram.

#106 Björn Ranelid säger hej då

2009-08-06T21:00:00.000-07:00

Jag tar farväl av Björn Ranelid och tackar för hans gästfrihet.
“Inte alls”, säger han. “Det är alltid trevligt att ha dig här, Andy. Kom gärna förbi igen snart, jag gillar dig. Du är en riktigt skön kille. Du är varm och vänlig, enkel att ha att göra med och så skriver du förbannat bra."
“Vad snällt sagt, Björn. Tack."
“Du gillar mig. Alltså gillar jag dig. Se här, här får du ett äpple. Var inte blyg nu, jag vet att du vill ha det. Jag har även gjort cider, den kan du få. Jag gjorde den för dig. Här, ta min hatt också. Gud vad stilig du var i den. Ja nu får damerna se upp för här kommer min vän Andy!"

Jag tar emot alla dessa gåvor, ger Björn en kram och åker därifrån. Han står kvar och vinkar tills han knappt syns längre, bara en punkt i horisonten vars rädsla att försvinna blir djupare med skymningens mörker.

#105 Björn Ranelid levererar

2009-08-05T21:00:00.000-07:00

Björn Ranelids fruga står i köket och blickar ut genom fönstret, sammanbiten. Jag kan inget göra.
Böna själv kommer ut i köket med nytvättade händer. “Hej”, säger han. “Pratar ni om mig? Om nån bok jag skrivit kanske? Om mina estradörfasoner? Vänta, jag går in på toaletten igen och kommer ut, denna gång med hatt och scarf, så jag kan göra en riktigt fin entré. Ni kanske pratar om att jag borde fått Piraten-priset? Oj vad gott det ska bli när ni gör mat åt mig. Jag sätter mig här och tittar på. Kött och potatis vore fint. Jag kan läsa högt för er under tiden. Björn Ranelid bjussar på Björn Ranelid, så är det bara. Men var tusan är min hatt? Jaja, det kanske går bra utan. Jag läser, ni lagar. Ha! Kan bli en bok av det. En bra titel! Jag har bra titlar. Vi kan åka lite i min jaguar sedan om ni vill. Fast ni får sitta bak. Jag kör förstås. Ni får inte äta av mina äpplen utan att fråga mig förresten.”
Frugan suckar. Jag lägger en hand på hennes axel.

#104 Brev från JanneG

2009-08-04T21:00:00.000-07:00

"Äsch Henning, nu fångade de oss på bild igen, att vi aldrig får kramas i fred, men se inte så sur ut, de går nog snart."

Här får vi göra en paus i äventyren med Björn Ranelid. Jag har fått ett brev som kräver publicering.

“
Andreas,

Jan Guillou här. Jag har fått veta av min gamla skrivmaskin - den talade till mig från frysens djupaste hålor - att du startat bloggajävul igen. Jag har ingen diskdata och det är jag glad för, när sådan dynga som din får cirkulera fritt på intranätverkstad. Som jag sa när jag la pomada i Henning Mankells svallande djungelman: “Att den där Andreas Roman får texta på CD-Rom, det tycker jag är förjävligt.”
“Javisst”, sa Henning, “skölj och föna mig nu, Jan.” Och jag fönade, som jag fönade, och medan jag fönade Hennings kalufs som böljade likt savannen i afrikansk fönvind, sa han: “Andreas är ändå en förbannat stilig karl.”
Det kunde ingen av oss förneka, så efter det så blev vi båda tysta och sa ingenting på väldigt länge. Men efteråt kramades vi hela natten.

Hej då,
JanneG (som för övrigt är det namn jag använder när jag DJ:ar på klubbscenen på Stureplan och såna fina grejer)
“

#103 Björn Ranelids högläsning

2009-08-03T21:00:00.000-07:00

Jag och Björn Ranelids fruga är i köket i Kivik.

Björn är på toaletten. Han har varit där en stund. Vi hör hur han vänder blad, harklar sig och fortsätter sin högläsning för oss från toaletten: “‘Och det var då, efter att hon gjort klart smeten till spettekakan och kastat ålarenset över axeln, som Pågatåget stannade precis utanför. Jag skakade av ilska över hur djupt myllan sträckte sig i år.’ Spännande, eller hur? Nu undrar ni allt hur det ska gå va? Eller ... oj. Vänta, nu måste jag ... jag fortsätter snart, okej? Jag ska bara ...”
Mellan ansträngda andetag mumlar han: “Att jag inte fått Piratenpriset, det är för mig obegripl - OJ, badabom, HAHAHA!”

#102 Björn Ranelid trycker på

2009-08-02T21:00:00.000-07:00

"Hurra för mig!" ropar Björn Ranelid varje gång han går på toaletten.

Jag är i Björn Ranelids kök och pratar med hans fruga. Björn själv har gått ut för att plocka äpplen men nu är han tillbaka. “Hej!” ropar han. “Nu går jag på toaletten.”
“Vad fint, Björn”, säger hans fru.
“Jag vet!” ropar han och går på toaletten. Jag och frugan försöker fortsätta prata men Björn ropar inifrån toaletten: “Jag tänkte bara kissa, men nu när jag står här så känner jag att det trycker på lite! Det kan nog ta längre tid än väntat, det här!”
“Jättebra, Björn”, ropar frugan och lutar ansiktet i handen. Sedan försöker vi igen men Björn ropar alltjämnt: “Oj vad det plaskar! Det är inga dåliga grejer som kommer ur Björn Ranelid i dag, ska ni veta! Vill ni komma och titta kanske? Det är inte varje dag man får se Björn Ranelids -”
“NEJ!” ropar frugan.
“Okej”, svarar Björn. “Jag läser lite ur en av mina böcker här då. Jag kan läsa högt här från hemlighuset! Så är det som om ni nästan är här med mig! Va? Det låter väl?”

#101 Björn Ranelid och jag

2009-08-02T08:47:00.003-07:00

Björn Ranelid tänker ofta: Det är jobbigt att vara så här snygg.

Jag känner Björn Ranelid.

Det kanske ni inte visste, va? Men så är det.

För inte alls länge sedan var jag hos några kompisar som har hus nere i Österlen. När jag ändå var där, passade jag på att hälsa på Böna eftersom vi är så bra polers. Han tog emot mig med öppna armar i sin äppelträdgård men efter att vi druckit cider i några minuter, sa han:
“Ja då kör vi väl igång.” Sedan slängde han av sig skjortan, hoppade upp på bordet, snurrade plagget ovanför huvudet och ställde fram den dyraste äppeloljan Kivik kunde uppbringa. “Smörj in mig nu”, sa han. “Var inte blyg. Och hittar du något brösthår så är det bara att krulla det runt fingret och sedan rycka riktigt hårt, så åker det av. Alla hår du hittar, kan du få spara i en liten burk om du vill.”
“Men ... alltså ...”
“Åja, var inte sådan nu. Men tro inte att jag kommer smörja in dig, det här är min trädgård. Seså. Korka upp och börja smörj. Jag har en flaska till när den där är slut.”

Nedräkning schmedräkning

2009-08-02T08:47:00.001-07:00

Nedräkning schmedräkning.

Nu kör vi.

Välkomna tillbaka.

Brev från DN - redan innan omlanseringen!

2009-07-28T03:07:00.001-07:00

Redan innan Att Levla Redux drar igång får jag brev. Förstås kan inte DN hålla sig på mattan och kolla bara här vad som damp ner i brevlådan bara någon dag efter att jag rullat ut de goda nyheterna:

"
Andreas, för helvete,

Vi har fått reda på att du tänker dra igång bloggajävul igen. Tydligen bara under en begränsad tid och det är ju en herrans nåd. Här på kulturredaktionen har vi fnyst, rynkat på pannan, debatterat, ätit lunch med andra tidningar (och kaffe på den, så jävla gott med kaffe eller vad säger du, en kopp på morgonen och sedan är man igång), skrivit insändare och hånlett åt varandra, åt dig och åt andra medarbetare inom kulturen. Eller hånlett med varandra heter det kanske när vi tänker efter, vi är ju vänner här på redaktionen. Eller de flesta av oss i alla fall. Utom den där jäveln som fick intervjuen med PO Engquist efter att han kammade hem nåt förbannat pris, den satan gillar vi inte. Och inte hon som fick skriva om Bergmans upphittade dagböcker, henne ska vi frysa ut systematiskt tills Nordpolen framstår som sol och bad i jämförelse.

Hur som helst. Vi hoppas ändå inte att det faktum att vi tycker förbannat illa om bloggajävul, påverkar våra chanser att få kramas med dig. Det vore faktiskt kalas om det blev av någon gång. Det känns som att du bara lovar och lovar men inget händer. Vi har ett talesätt här på redaktionen - att lova runt men hålla tunt. Det var vi som kom på det. Och det är vad du gör, gosse. Vi bara väntar och väntar men ingenting händer. Hur tror du det känns?

Kram & Pusse,
Alla på DN
(ja, vi menar alla, även de där jävlarna vi fryser ut, de gillar dig också fastän de egentligen inte får, för du är vår lilla skatt, ja det är du, ja det är du)
"

Herregud. Vad har jag gjort? Ska vi lägga ner, kanske? Innan det är försent?

Flitens lampa

2009-07-23T01:28:00.001-07:00

Kära vänner.

Som ni ser lyser flitens lampa i verkstaden till långt in på natten. Men det känns bra att veta att ni är där med mig. Det blir varmare då.

Då kör vi igen

2009-07-18T03:03:00.001-07:00

Läsare, vänner,

Att Levla återvänder.

Men bara under en mycket kort stund.

Och av ett mycket enkelt skäl: Ni var så många som hörde av er. Jag förstod kanske inte riktigt hur texterna påverkat er. Så för all er vänlighet och alla era fina ord, vill jag ge er något tillbaka.

När det här är över tar jag ner den här bloggen från nätet. De som inte är med och upplever detta nu, får inte uppleva det senare heller. Det här blir vår lilla grej, något vi kan mysa om tillsammans kring eldarna långt efter att det är över.

När räkneverket slår i botten, då kör vi så det ryker. Kort. Intensivt. Svettigt.

Ses då,
Andreas