#101 Björn Ranelid och jag

Björn Ranelid tänker ofta: Det är jobbigt att vara så här snygg.

Jag känner Björn Ranelid.

Det kanske ni inte visste, va? Men så är det.

För inte alls länge sedan var jag hos några kompisar som har hus nere i Österlen. När jag ändå var där, passade jag på att hälsa på Böna eftersom vi är så bra polers. Han tog emot mig med öppna armar i sin äppelträdgård men efter att vi druckit cider i några minuter, sa han:
“Ja då kör vi väl igång.” Sedan slängde han av sig skjortan, hoppade upp på bordet, snurrade plagget ovanför huvudet och ställde fram den dyraste äppeloljan Kivik kunde uppbringa. “Smörj in mig nu”, sa han. “Var inte blyg. Och hittar du något brösthår så är det bara att krulla det runt fingret och sedan rycka riktigt hårt, så åker det av. Alla hår du hittar, kan du få spara i en liten burk om du vill.”
“Men ... alltså ...”
“Åja, var inte sådan nu. Men tro inte att jag kommer smörja in dig, det här är min trädgård. Seså. Korka upp och börja smörj. Jag har en flaska till när den där är slut.”