#104 Brev från JanneG

"Äsch Henning, nu fångade de oss på bild igen, att vi aldrig får kramas i fred, men se inte så sur ut, de går nog snart."


Här får vi göra en paus i äventyren med Björn Ranelid. Jag har fått ett brev som kräver publicering.

“
Andreas,

Jan Guillou här. Jag har fått veta av min gamla skrivmaskin - den talade till mig från frysens djupaste hålor - att du startat bloggajävul igen. Jag har ingen diskdata och det är jag glad för, när sådan dynga som din får cirkulera fritt på intranätverkstad. Som jag sa när jag la pomada i Henning Mankells svallande djungelman: “Att den där Andreas Roman får texta på CD-Rom, det tycker jag är förjävligt.”
“Javisst”, sa Henning, “skölj och föna mig nu, Jan.” Och jag fönade, som jag fönade, och medan jag fönade Hennings kalufs som böljade likt savannen i afrikansk fönvind, sa han: “Andreas är ändå en förbannat stilig karl.”
Det kunde ingen av oss förneka, så efter det så blev vi båda tysta och sa ingenting på väldigt länge. Men efteråt kramades vi hela natten.

Hej då,
JanneG (som för övrigt är det namn jag använder när jag DJ:ar på klubbscenen på Stureplan och såna fina grejer)
“