#105 Björn Ranelid levererar

Björn Ranelids fruga står i köket och blickar ut genom fönstret, sammanbiten. Jag kan inget göra.
Böna själv kommer ut i köket med nytvättade händer. “Hej”, säger han. “Pratar ni om mig? Om nån bok jag skrivit kanske? Om mina estradörfasoner? Vänta, jag går in på toaletten igen och kommer ut, denna gång med hatt och scarf, så jag kan göra en riktigt fin entré. Ni kanske pratar om att jag borde fått Piraten-priset? Oj vad gott det ska bli när ni gör mat åt mig. Jag sätter mig här och tittar på. Kött och potatis vore fint. Jag kan läsa högt för er under tiden. Björn Ranelid bjussar på Björn Ranelid, så är det bara. Men var tusan är min hatt? Jaja, det kanske går bra utan. Jag läser, ni lagar. Ha! Kan bli en bok av det. En bra titel! Jag har bra titlar. Vi kan åka lite i min jaguar sedan om ni vill. Fast ni får sitta bak. Jag kör förstås. Ni får inte äta av mina äpplen utan att fråga mig förresten.”
Frugan suckar. Jag lägger en hand på hennes axel.