#106 Björn Ranelid säger hej då
Jag tar farväl av Björn Ranelid och tackar för hans gästfrihet.
“Inte alls”, säger han. “Det är alltid trevligt att ha dig här, Andy. Kom gärna förbi igen snart, jag gillar dig. Du är en riktigt skön kille. Du är varm och vänlig, enkel att ha att göra med och så skriver du förbannat bra."
“Vad snällt sagt, Björn. Tack."
“Du gillar mig. Alltså gillar jag dig. Se här, här får du ett äpple. Var inte blyg nu, jag vet att du vill ha det. Jag har även gjort cider, den kan du få. Jag gjorde den för dig. Här, ta min hatt också. Gud vad stilig du var i den. Ja nu får damerna se upp för här kommer min vän Andy!"
Jag tar emot alla dessa gåvor, ger Björn en kram och åker därifrån. Han står kvar och vinkar tills han knappt syns längre, bara en punkt i horisonten vars rädsla att försvinna blir djupare med skymningens mörker.
Posts
2 comments:
Men Andreas vänta, du kan ju inte gå nu. Jag har köpt en helt ny burk citrongräsolja. Du och jag kan sitta tillsammans och öppna den och lyssna på det ljuva ljudet när luften smyger in i burken. Varför inte göra det i solnedgången över österlen, du vet att du vill.
Vet inte om du kommer ihåg omslaget på senaste numret av Skåne, det var precis den oljan jag använde. Kan du verkligen lämna mig nu. Du måste komma tillbaka, vi har mycket kvar att göra.
Jag säger bara citrongräsolja.
Björn, släppt det. Vi kommer att ses igen. Men inte nu och inte i dag. Vår tid tillsammans är över för ögonblicket. Men nästa gång vi ses, då lovar jag åtminstone en kram.
Post a Comment