#112 Hansson fixar badkaret

Ja då ringer det hos hyresvärden då. Han plockar upp luren och svarar. “Ja det var Bengt Olsson här.”
“Ja tjenare, det var Esther Williams här.”
“Öh, jaha?”
“Javisst vetdu. En tvättäkta kändis i din trappuppgång. Det trodde du inte va?”
“Göran Hansson? Är det du?”
“Ja, jo. I och för sig. Hur som helst - jag bor ju här i trean på våning två, på sextiotvåan. Men det här badkaret jag har, det är alldeles för litet. Det går inte att träna konstsim i det, vet du.”
“Men Hansson, du är väl ändå inte Esther Williams?”
“Kan du fixa badkaret eller inte? Jag skulle behöva runt femtio kvadratmeter. Tio i längd, fem i bredd, tre i djup. Jag får knappt i stortån i mitt nuvarande badkar, det skvätter som satan när jag ger mig på fjärilsim med dubbelslag. Armarna och benen är liksom överallt, det liknar mest en kortsluten karusell, ingen grace alls.”
“Men din lägenhet är ju bara på fyrtioåtta kvadrat.”
“Du ser problem. Men jag ser möjligheter. Jag ser svandopp, jag ser kanonkulor, jag ser figursim, jag ser spiraler - jag ser underbara ting. Hur går vi vidare?”
“Men Hansson, du jobbar ju på Bilkungen med bilar och förgasare och avgasrör och annat sånt gött. När blev du Esther Williams?”
“Jag är fortfarande kvar på Bilkungen. Blir det något badkar eller inte? Jag slänger in en kylarförfasare och ett höftvred till din bakaxel i förhandlingen. Har vi affär?”
“Jag får tänka på detta.”
“Det är allt jag begär. För ögonblicket.”