#213 Loa Falkman och jag

Jag åker tåget. X2000, fina grejer, första klass och allt.

Helt utan förvarning dyker Loa Falkman upp och frågan om det är ledigt bredvid mig. Det är det ju förstås, han slår sig ner, gör sig bekväm, korsar ena benet över det andra, rensar strupen och sveper med armen över kupén:
"SYYYMFOOONIII ... DU ÄR STARK OCH FIIIN ..."
"Lägg av, Loa", säger jag.
"Okej", säger han, tar fram en tidning och börjar läsa istället.