#215 Andy på NK ska ekiperas

Jag behöver nya kläder och på NK är det ju som bekant både billigt och bra. Det är något av filantropernas varuhus, och jag kliver in i NK Man-butiken, där en oerhört galant kvinna genast glider upp och frågar: "Vad kan jag hjälpa er med?"
Jag ler ömt, ja jag vill mena även hemlighetsfullt.
"Min vän", säger jag och ser på henne med sammetsögon. "Mitt behov av hjälp är bottenlöst. Hela jag behöver spolas ut, startas om och byggas upp från början. Den här fasaden - nej, spillran! - som du ser, kan inte renoveras. Han kan bara brännas ner för att resas likt Fenix själv från grunden igen."
"Jaha?" Hon ler. "Ska vi börja med en skjorta då?"
"Som en nation härjad av krig, som ett land plågat av svält, finns här inget att bygga vidare på. Om du ser möjligheter i det här kadavret, så för all del. För all del. Men det är allt jag har att säga."
"Bra, för låt oss då omedelbart -"
"Javisst. Jag hör dig. Jag ser din entusiasm. Din oförstörda nyfikenhet, din hunger. Men detta är det mörka hjärta som Joseph Conrad alltid talat om. Detta är -"
Men då går hon.
Vad fan?